Blåmes

Jag tycker mycket om att titta på och fotografera fåglar, gärna rovfåglar. En grupp fåglar som jag ofta ”glömmer bort” och kan kännas lite ointressanta är alla små skogsfåglar som samlas runt talgbollarna under vintern. Antagligen för att de är så vanliga och tillgängliga. Jag tänker på talgoxar, blåmesar m.m. Men dessa fåglar är egentligen inte alls ointressant utan ofta vackra och uppvisar spännande beteenden. Av dessa fåglar är blåmesen (Cyanistes caeruleus) en favorit och när jag tittar närmare på den, en fågel med fantastiska färger och mönster i fjäderdräkten. Blåmesen är en tätting som tillhör familjen mesar.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 4000 · 1/640 sek

Blåmesarnas naturliga miljö är löv- och blandskog, men finns inte sällan i trädgårdar och parker. Får blåmesen välja så äter den insekter och spindlar, men under vintern och häckningsperioden så står även frön på menyn. Under vintern kommer de fram till fågelbord där de är orädda och har ofta ett aggressivt beteende och kan jaga bort andra fåglar.

Det finns endast små synliga skillnader mellan hanar och honor (könsdimorfism) och det är inte alltid möjligt att entydig könsbestämma med hjälp av dessa. Generellt är hanen större än honan men det finns ett överlapp. Dessutom har hanen mörkare färger och en klarare blå färg på huvudet. Blåmesen är en fågel som kan se in i det ultraviolett (UV)-spektrumet och där finns det tydliga skillnader i fjäderdräkten mellan könen. Den blå hjässan reflekterar till exempel mycket mer UV-ljus hos hanar än hos honor. Blåmesens könsdimorfism finns alltså främst i UV-spektrumet som vi människor inte ser. Blåmesen är också en fågelart där homosexualitet har observerats.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 500 · 1/1250 sek

Blåmesen är en liten mes som har korta men kraftiga tår vilket gör att de kan fästa sig hängande på grenar och blad mycket bättre än andra mesarter. Även vid fågelmatare är blåmesen ofta en akrobat och kan hänga upp-och-ner när den äter från talgbollar.

De flesta blåmesar blir inte äldre än några år, men rekordet ligger på hela 12 år. Denna gamla blåmes fanns i Storbritannien och de milda vintrarna där tros bidra till att de blir äldre där än på andra kallare platser.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 3200 · 1/500 sek

Blåmesen dyker som sagt ofta upp vid fågelmatare under vintern och är alltså en stannfågel, eller möjligen partiell flyttfågel. En partiell flyttfågel rör sig endast korta sträcker från häckningsområdet om det är brist på föda.

Blåmesen finns över hela europa förutom i norra Skottland och Island. I Sverige är beståndet livskraftigt och stabilt. Den gynnas av varmare klimat och att många matar fåglar under vintern. Blåmesen är alltså en art som kan tänkas öka i antal på grund av de pågående klimatförändringarna, åtminstone kortsiktigt.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 1250 · 1/640 sek

Blåmesen är både lätt och svår att fotografera. Lätt eftersom den gärna kommer till trädgården under vintern och äter så jag får många försöka att fotografera denna vackra fågel. Svårt eftersom den är liten, snabb och sällan sitter still under någon längre tid. Det gör att det behövs korta slutartider för att få bilder utan rörelseoskärpa (och trots detta blir det många, många bilder på den besläktade “suddmesen”). Det gäller också att vara snabb på avtryckaren för att inte missa fågeln helt…

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 500 · 1/1600 sek

Bilden här under är ett exempel på en “misslyckad” bild som jag av någon anledning tycker mycket om. Blåmesen lider av rörelseoskärpa och kan nog tveklöst klassifieras som en suddmes. Dessutom är bilden tagen i svagt ljus så bilden är mycket brusig. Då det var svårt att få ordning på färgerna så konverterade jag bilden till svartvitt. I den monokroma bilden tycker jag bruset (som är mycket fult i färg) gör bilden bättre. Av någon anledning stör jag mig inte på den ofta så förhatliga rörelseoskärpan i den här bilden. Vet inte varför.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 800 · 1/1000 sek

Det är lite märkligt att trots att blåmesen är vanlig och ofta förekommer nära människan har den inte fått någon betydande roll i folktro eller mytologi. Däremot är blåmesen ett vanligt motiv på nutida dekorationener och frimärken, antagligen på grund av den vackra och färgrika fjäderdräkten. I Sverige har blåmesen fått bli en symbol för stöd till demensjuka och deras anhöriga.

Nu är det bara att vänta in vintern och alla småfåglar som kommer till trädgården för att äta. De äter och jag fotograferar ett rättvist utbyte tycker jag. För egen del så är blåmesen (tillsammans med domherrar) en av mina favoriter att fotografera bland de små skogsfåglarna.

Det var allt för denna gång!