Tio favoritbilder från 2024
Så här i slutet av året brukar jag ta en stund för mig själv och titta tillbaka på årets foton. Att försöka välja ut mina tio favoritbilder är alltid en rolig men utmanande uppgift. Det är svårt att vara objektiv när det gäller sina egna bilder, och jag märker ofta att nytagna bilder känns fräschare och därför får ett litet övertag. Äldre bilder tenderar ibland att förlora sin glans med tiden.
Under året har jag också gjort en stor förändring i mitt fotograferande – jag har bytt från spegelreflexkamera till en spegellös kamera. Det har verkligen lyft min fotografering! Den spegellösa kameran är både lättare och smidigare, och det är fantastiskt att kunna se direkt i sökaren hur bilden kommer att se ut. Men det finns förstås nackdelar också. Kameran drar betydlig mer på batteriet, så det gäller att vara noga med att stänga av kameran när den inte används. En annan funktion som både är en välsignelse och en utmaning är den snabba seriebildtagningen. Det gör det lättare att fånga de där magiska ögonblicken, men det innebär också att jag kommer hem med mängder av nästan identiska bilder. Det krävs tid och tålamod för att gå igenom dem och hitta de verkliga guldkornen – men det är förstås värt det!
Årets höjdpunkt var utan tvekan att jag fick en guldmedalj i Swedish International Exhibition of Photography 2024, arrangerad av RSF (Riksförbundet Svensk Fotografi). Det känns otroligt hedrande och sporrande inför framtida fotoutmaningar.
Här nedan följer mina tio favoritbilder från 2024 i kronologisk ordning.
1. En fågel jag länge har försökt fånga på bild, utan att lyckas, är rödhaken. Trots att jag ibland sett den skymta förbi i trädgården har jag aldrig lyckats få den att fastna på kamerasensor. Men så, under en tidig vårpromenad vid Råstasjön i början av mars, fick jag äntligen chansen. Där satt den – på en smal gren – och sjöng för full hals, som om den ville välkomna våren trots den kyliga luften. Fjädrarnas mjukt lysande orange ton framträdde som en varm glöd mot den kalla vinterdagen.
Nikon D850 + Sigma 150-600 mm f/5.0-6.3 (@ 600 mm, f/7.1, 1/1000sek, ISO 2500)
2. I början av april besökte jag Djäkneberget för att se om paddorna hade börjat sin parningslek. Det hade varit kyligt de senaste dagarna, så det var inte så många paddor i gång, men några lyckades jag ändå hitta. För att fånga de små huvudena som då och då bryter vattenytan på bild, krävs det att man ligger ner på marken. En position som inte är helt enkel för en man i sina bästa år! Men vad gör man inte för den perfekta bilden?
Nikon D850 + Sigma 150-600 mm f/5.0-6.3 (@ 600 mm, f/6.3, 1/640sek, ISO 3200)
3. Vid flera tillfällen har jag varit ute på Mälaren för att fotografera fiskgjusar, och första maj i år var inget undantag. Fiskgjusarna är mäktiga rovfåglar, och att få möjlighet att fånga dem på nära håll är en upplevelse som aldrig blir gammal. När vi ser en fiskgjuse i närheten, slänger vi ut fisk från båten och väntar. Om fiskgjusen får syn på bytet, börjar den cirkla runt ovanför. Sedan kommer det stora ögonblicket. Med ett plötsligt och kraftfullt dyk störtar den ner mot vattnet och fångar fisken med sina klor. Om man har riktigt tur, dyker fiskgjusen i en riktning som gör att ansiktet och dess intensiva blick hamnar i fokus på bilden.
Nikon D850 + Sigma 150-600 mm f/5.0-6.3 (@ 300 mm, f/7.1, 1/2500sek, ISO 1600)
4. I juli gick färden till Visentparken utanför Avesta – en plats som erbjuder en unik möjlighet att möta Europas största landlevande däggdjur, visenten. Visenten, även känd som europeisk bison, är nära släkt med sin nordamerikanska kusin men har sin egen fascinerande historia i Europa. En gång i tiden strövade dessa majestätiska djur fritt i Sveriges skogar, men de utrotades här redan under medeltiden. Tack vare omfattande bevarandeinsatser har visenten återintroducerats i flera europeiska länder. Visentparken i Avesta spelar en viktig roll i detta arbete som en del av ett internationellt avelsprogram. Målet är att stärka visentpopulationerna genom att släppa ut djur i nationalparker, bland annat i Karpaterna, där de kan återta sin plats i det vilda.
Nikon Z8 + FTZ adapter + Sigma 150-600 mm f/5.0-6.3 (@ 170 mm, f/5, 1/2500sek, ISO 1000)
5. I oktober begav jag mig till hjorthägnet vid Gripsholms slott, en plats som inspirerar mig. Det är en av mina favoriter, inte bara för hjortarna, utan också för naturen som omger området. Här står gamla, knotiga ekar som har sett århundraden passera, och i oktober pryds de av höstens varma och glödande färger, vilket skapar en magisk atmosfär. Den kuperade terrängen, med sina mjuka kullar och stora, mossklädda stenar, erbjuder oändliga möjligheter för bildkompositioner. Ljuset särskilt de tidiga morgontimmarna förstärker skönheten i landskapet och ger djup till bilderna.
Nikon Z8 + stativ + Nikkor Z 24-120/f4S (@ 45 mm, f/8, 1/4 sek, ISO 1000)
6. Även nästa bild är från samma tillfälle som den föregående, men här är motivet en av dovhjortarna. Dovhjorten framträder som en elegant silhuett mot den mjuka, ljusa bakgrunden där höstens gyllene och rostbruna toner skapar en drömlik atmosfär. Hjorten rör sig försiktigt och dess vaksamma blick speglar dess medfödda instinkter. Den stillsamma skönheten i bilden förstärks av de fallande lövens varma färger, som om naturen själv bjuder på en teatralisk inramning för detta ögonblick.
Nikon Z8 + FTZ adapter + Sigma 150-600 mm f/5.0-6.3 (@ 600 mm, f/6.3, 1/1000sek, ISO 3200)
7. I slutet av oktober tillbringade jag en dag i ett gömsle med målet att fotografera duvhöken – en fågel jag länge försökt fånga på bild, men utan större framgång. Duvhöken rör sig snabbt och lågt över marken när den närmar sig åteln. Den stannar sällan länge, vilket gör det svårt att få till den perfekta bilden. Under de många timmarna av väntan fick jag dock besök av flera småfåglar, som livade upp. Bland dem fanns forsärlan, en fågel med elegant hållning och klara färger. Även om duvhöken förblev svårfångad, kändes det ändå som en lyckad upplevelse – naturen har alltid en förmåga att överraska.
Nikon Z8 + FTZ adapter + Sigma 150-600 mm f/5.0-6.3 (@ 600 mm, f/6.3, 1/1000sek, ISO 2000)
8. Även nästa bild är från samma gömslesittning, där jag hoppades på att fånga duvhöken på bild. Tyvärr valde den att inte visa sig den här gången, vilket innebär att "jakten" fortsätter vid ett annat tillfälle. Men som en oväntad och dramatisk kompensation dök en sparvhök upp och slog en av småfåglarna precis framför gömslet. Det var en intensiv upplevelse att bevittna när sparvhöken, snabb och målmedveten, slog till med en precision som bara rovfåglar besitter. Samtidigt bröt kaos ut bland de andra fåglarna. De flydde i panik, vissa sökte skydd mot trädstammar, medan andra tryckte sig mot gömslets väggar, som om de försökte bli osynliga.
Nikon Z8 + FTZ adapter + Sigma 150-600 mm f/5.0-6.3 (@ 600 mm, f/6.3, 1/1600sek, ISO 1600)
9. Den här gången gick fototuren vid Sundbyholm, som anses vara Europas nordligaste icke-planterade bokskog. Den här bilden är dock inte tagen i bokskogen, utan i området strax intill. Jag tycker att grenarnas virrvarr påminner om penslar som målar en akvarell i höstens dova och mörka färgskala. En på många sätt kaotisk bild utan tydligt motiv men jag tycker bilden fungerar så pass bra att den får vara med i årets topp tio bilder.
Nikon Z8 + stativ + Nikkor Z 24-120/f4S (@ 120 mm, f/14, 0.6 sek, ISO 64)
10. Nästa och sista bilden togs på några löv som låg spridda på en parkeringsplats vid Gysinge. Den här bilden är ett bevis på att intressanta motiv finns överallt, bara man tar sig tid att titta noggrant. Det som fångade min uppmärksamhet var de tre löven i mitten av bilden, som med sina olika färger tycktes skapa en naturlig cirkelrörelse. Bilden påminner om hur man ibland måste stanna upp och låta ögonen hitta skönheten i de mest oväntade platserna, som i detta fall på en enkel parkeringsplats.
