Meningen men bilden?

I fotosammanhang brukar man prata om att det är viktigt att bilder berättar en historia, s.k. ”storytelling”. Jag håller med om att ett tydligt motiv som har en berättelse gör bilden stark. Men bakgrund till detta kan det vara svårt att erkänna att jag inte alltid vet vad mina bilder handlar om. Ibland är det enkelt men oftast inte. Min fotografiska strategi är enkel. Jag beger mig till en plats och när jag ser något som tilltalar mig så försöker jag jobba med olika kompositioner runt motivet tills jag hittar en bild som jag tycker om. Jag tycker själv att jag har en god uppfattning om det tekniska runt att ta bilden,  som t.ex. om jag behöver ta flera bilder med olika exponeringstid om motivet innehåller både ljusa och mörka partier för att senare blanda dessa i efterbehandlingen eller om jag behöver fokusstacka för att få en bild med skärpa i både bakgrund och förgrund. Jag kan också visualisera väl vad jag kan och vill göra i efterbehandling redan när jag tar bilden. Så detta känner jag mig trygg med.

Det jag känner mig osäker på är varför jag tog bilden. Det var ett vackert motiv som ser bra ut, men räcker det? Ofta tänker jag att det gör det. Jag vet att jag dras till lite mörkare och stämningsfulla bilder och ibland tänker jag att stämningen är motivet. Mina bilder är ofta inte svårare än så.

Men jag känner ibland att bilderna borde ha en djupare mer filosofisk mening eller budskap. Men det har de inte alltid. För mig är det nog glädjen av att hitta en stämningsfull eller vacker del av naturen som driver mig att ta bilden.

Behöver bilder ha en mening eller djupare budskap? Eller är det nog att avbilda en del av naturen? Vad tycker du?