”Jakten” på duvhök
En lördag i oktober satt jag i ett gömsle för att fotografera duvhök och andra skogsfåglar. Två duvhöksindivider har under hösten regelbundet besöka åteln framför gömslet, men eftersom det är vilda fåglar vet man aldrig vad som kan dyka upp – om något alls. Dagen började tidigt, och redan vid 06.30 var jag på plats. Jag satt kvar tills skymningen gjorde det för mörkt för att fortsätta fotografera. Eftersom rovfåglar är skygga är det viktigt att smyga in i gömslet under mörker, så de inte upptäcker en.
När ljuset långsamt började bryta fram vaknade skogens småfåglar till liv. Talgoxar, nötväckor och talltitor for omkring, och till min glädje dök även en forsärla upp – i alla fall tror jag att det var en. En liten vattensamling framför gömslet skapade en spegelblank yta, vilket gjorde platsen ännu mer spännande att fotografera. Jag hade hoppats att någon fågel skulle gå fram till vattenkanten och dricka men det var det ingen som vill göra. Nåja, jag fick några reflektioner ändå.
Jag bläddrade i loggboken, där tidigare besökare noterat sina observationer. Vissa dagar hade ingen duvhök alls visat sig, medan andra gånger hade de setts vid åteln omkring klockan 8, 14 och 16. Tyvärr var jag inte så lyckosam denna gång – ingen duvhök dök upp. Duvhöken är en art jag länge försökt fånga på bild, men ännu har jag inte lyckats så bra som jag hoppats. Det behöver bli nya försök framöver…
Dagen bjöd ändå på en oväntad överraskning: en sparvhök! Jag hade aldrig sett en sparvhök förut, och definitivt inte på så nära håll. Medan jag satt och spanade ut över området såg jag plötsligt en snabb skugga svepa fram ur skogen, rakt mot gömslet. Det visade sig vara sparvhöken som slog en talgoxe precis framför mina ögon. Tyvärr gick allt så snabbt att jag inte hann fånga ögonblicket på bild men ett fantastisk naturupplevelse blev det.. Men efter sitt lyckade jaktförsök satte den sig på en gren precis framför mig och poserade, vilket gav mig möjligheten att ta flera bilder. Den var en ganska liten fågel, med ljust brunspräcklig fjäderdräkt.
Småfåglar rör sig mycket snabbt, vilket gör dem ganska svåra att fånga på bild. Jag brukar använda en slutartid på 1/1600 till 1/3000, beroende på ljusförhållandena. För att minimera brus håller jag ISO-värdet under 6400, och helst mycket lägre. Detta leder ofta till underexponerade bilder, särskilt tidigt på morgonen eller i skymningen när ljuset är svagt. Men det gör mig inget – tvärtom. Jag gillar den effekt som uppstår när jag justerar ljusheten i efterbehandlingen med vitreglaget i Lightroom, snarare än att höja exponeringen. Det ger bilderna ett spännande och karaktärsfullt ljus.
Vid den här fotograferingen testade jag något nytt och lät kameran också skapa JPEG-bilder. Resultatet visade tydligt att om man planerar att underexponera och sedan ljusa upp bilderna i efterhand, är RAW-format ett måste. JPEG-bilderna (trots inställningen hög kvalitet) blev inte alls lika bra i det här sammanhanget, det blev konstiga färger och bandning i de mjuka bakgrunderna.
Trots att ingen duvhök visade sig blev det en minnesvärd dag. Höjdpunkterna var utan tvekan sparvhöken och forsärlan.