Är det värt att vakna kl. 04 för att fotografera?
Det var ett bra tag sedan jag var ute med kameran, så jag bestämde mig att åka till hjorthagen bredvid Gripsholms slott morgonen därpå. Resan dit är ungefär 8 mil, och jag ville vara på plats i god tid innan soluppgången. Därför satte jag alarmet på 04.00. När klockan väl ringde var jag otroligt nära att bara stänga av den och somna om. Men jag tvingade mig upp, och efter en snabb frukost med två koppar kaffe gav jag mig av mot Mariefred och Gripsholm.
Väderprognosen hade utlovat sol och några spridda moln, men när jag tittade ut var himlen helt mulen. Trots det bestämde jag mig för att köra vidare mot Mariefred. Väl framme började molnen sakta spricka upp. Ingen färgsprakande soluppgång, men istället ett mjukt, riktat och behagligt ljus, perfekt för fotografering. Det enda jag saknade var några dimslöjor mellan träden, men man kan ju inte få allt.
Jag har varit på den här platsen tidigare så jag vandrade systematiskt genom hjorthagen och letade efter intressanta motiv – träd, löv i höstfärger och andra detaljer. Ibland fick jag en känsla av att just här skulle jag ta en bild, utan att riktigt veta varför. Det har hänt mig förut, och ofta inser jag först hemma, när jag går igenom bilderna, vad det var som fångade mitt intresse i stunden (och ofta förblir det oklart…).
Ljuset var svagt, så jag höjde ISO och öppnade upp bländaren. Men då stötte jag på ett klassiskt problem: skärpedjupet. Jag är lite av en gammaldags fotograf som helst vill ha skärpa i hela landskapsbilden, men med bländare f/4 blir bakgrunden lätt mjuk och oskarp. Lösningen för mig blev fokusstapling – jag tog flera bilder med fokus på olika delar av scenen och sammanfogade dem senare i Photoshop till en enda skarp bild. Lyckligtvis har min kamera en funktion som automatiskt flyttar fokus mellan exponeringarna vilket gör det enkelt, men nackdelen är att varje bild kan kräva 10–25 exponeringar, vilket ger en hel del material att hantera senare i datorn.
När jag kom hem och öppnade bilderna i Lightroom blev jag positivt överraskad. Några av dem blev till och med så bra att de hamnade i ett galleri här på hemsida – ett oväntat resultat, särskilt med tanke på att jag inte hade den känslan när jag tog dem. Faktum är att jag blev riktigt nöjd med nästan alla bilder från den här morgonen, och det är långt ifrån alltid det händer. I det här inlägget finns samtliga bilder från denna morgon.
Hjorthagen är hem för dovhjortar (ett hundrat enligt wikipedia) som är ganska vana vid människor. Jag hade inte planerat att fotografera dem, men av en impuls tog jag med mig mitt teleobjektiv. Hjortarna höll sig mest ute på en äng, vilket gjorde det svårt att få intressanta bilder. Men några av dem betade i skogsbrynet, där jag kunde utnyttja ett fint motljus. Jag bytte snabbt objektiv och lyckades fånga några bilder som jag verkligen känner mig nöjd med.
Sammanfattningsvis blev det en lyckad fotoutflykt med flera bilder jag är nöjd med. Det här bekräftade återigen för mig att det är värt att släpa sig upp ur sängen och ge sig ut i naturen med kameran, även om det känns tufft i stunden. Att vara ute vid gryningen, när skogen vaknar, och uppleva ljuset, ljuden och dofterna är en magisk upplevelse som gör hela ansträngningen värd.
