(Mer eller mindre) Avsiktliga kamerarörelser
Oftast är jag (som de flesta andra) ute efter att få så bra fokus och skärpa som möjligt i mina bilder. Men det finns en stil av fotograferade som vänder upp och ner på det synsättet och använder långa slutartider samtidigt som du rör kameran. Detta resulterar i mer eller mindre abstrakta bilder, ofta med en målerisk känsla. Metoden kallas avsiktliga kamerarörelser och förkortas ICM efter den engelska benämningen (intentional camera movements). Det här är en bildstil som du antingen älskar eller hatar, svårt att vara neutral inför den här typen av bilder. Jag tycker mycket om ICM-bilder, men jag vill gärna kunna ana vad det tänkta motivet är för något. Jag har funnit att det fungerar bäst om jag under exponeringstiden håller kameran stilla en stund och endast under den sista delen av exponeringen rör kameran. Det gör att motivet går att urskilja men det skapas ändå en mystisk och drömlik atmosfär i bilden.
Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 600 mm · f/29 · ISO 31 · 1/10 sek
Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 210 mm · f/6.3 · ISO 64 · 1.6 sek
Det är lätt att tro att det är enkelt att ta den här typen av bilder och allt du behöver göra är att vifta lite obetänksamt med kameran. Eller att en bild som av misstag fick rörelseoskärpa eller där du missad fokus är en ICM-bild. Så är det tyvärr inte. Det är faktiskt riktigt svårt att få till ”bra” bilder med denna teknik. Hur du rör kameran, i vilken riktning (eller riktningar) och hur snabbt du rör den kommer att ha stora konsekvenser för bildens utseende. Som vanligt är ljus och komposition viktigt men vid den här typen av fotograferande är det svårt att ha full kontroll över dessa, därför behöver åtminstone jag ta 100-tals bilder innan det kommer en som jag gillar. Det är en del av vad som gör det här sättet att fotografera så roligt - du vet inte vad du kommer att få för resultat! Det som också tilltalar mig är den måleriska och abstrakta känslan som uppkommer. Fantasin hos betraktaren får jobba med att förstå bilden.
En praktisk fördel med ICM-fotograferande är att det går att göra i nästa vilka miljöer som helst och du är inte lika beroende av tidpunkten på dagen. Det sätter lite av det ”vanliga” fotografiska tänket ur spel. För att få de längre exponeringstiderna som behövs ställer jag kameran på ett lågt ISO samtidigt som jag bländar ner, ofta så långt det går (du behöver inte bry dig om diffraktion och annat som spelar roll då du är ute efter en bild med så hög skärpa som möjligt). Men tänk på att när du bländar ner kommer alla dammfläckar som finns på sensorn att synas väl så det är viktigt att ta bort dessa i efterbehandlingen. ICM-fotograferande ställer inga specifika krav på varken kameran eller objektivet, nästan vad som helst fungerar men en utrustning som ofta behövs är gråfilter för att kunna använda långa exponeringstider även när det är ljust. Det finns till och med appar till telefonen som gör det möjligt att ta ICM-bilder som är minst lika bra som de du kan ta med en systemkamera. Jag har roat mig lite med att ta ICM-bilder med lång exponeringstid med mobilen ut genom fönstret på bussen på väg till jobbet. Ett bra sätt att göra pendlandet lite roligare.
Vatten är ett motiv som jag tycker ofta blir bra med en horisontell kamerarörelse. Ett annat klassisk motiv för ICM är träd där du rör kameran vertikalt för att ”dra ut” trädstammarna. Du kan använda stativ och endast rör kameran vertikalt eller horisontellt men jag tycker bilderna blir mer levande och intressanta om jag rör kameran handhållet och får in lite andra och mer slumpmässiga rörelser. Det är värt att prova att vibrera kameran lite under exponeringstid. Här under finns några bilder på träd och vatten tagna på detta sätt vid Östa naturreservat.
Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 62 mm · f/7.1 · ISO 64 · 0.8 sek
Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 70 mm · f/22 · ISO 64 · 0.4 sek
Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 48 mm · f/9 · ISO 64 · 0.6 sek
Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 70 mm · f/11 · ISO 64 · 0.5 sek
Den enskilt viktigaste parametern för en bra ICM-bild är exponeringstiden. Här behöver du experimentera för att få bilden som du vill. Det finns alltså ingen regel men ett riktmärke som jag brukar använda som startpunkt är 1/10 av brännvidden (d.v.s för 200 mm prova en 1/20 sekund). Men den slutliga exponeringstiden ligger ofta långt ifrån detta riktmärke. Mycket beror sedan på vilken bildstil du vill uppnå, helt abstrakta linjer och kontraster eller kanske bara lite rörelse i en nästan skarp bild. För vissa bilder har jag använt flera sekunders exponeringstid. Ett annat sätt att ta en ICM-bild är att zooma ut eller in under tiden som bilden exponeras, men jag tycker inte om resultat med den tekniken så den använder jag inte alls. Nedan finns exempel på bilder tagna en sommardag från väg 254 som går mellan Heby och Fjärdhundra, den första en större vy över dalen och den andra en mer intim bild på gräset vid vägkanten.
Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 35 mm · f/22 · ISO 200 · 0.6 sek
Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 29 mm · f/22 · ISO 200 · 0.6 sek
Motiv för ICM fotografering finns verkligen överallt, du behöver inte åka på långa resor för att fånga den här typen av bilder. Det går utmärkt att ta ICM-bilder hemma i trädgården eller i parken (eller var som helst ute eller inne). Här under finns två exempel på blommor fotograferade med ICM den första är tagen vid centralstationen i Uppsala när jag väntade på bussen och den andra är tagen hemma i trädgården.
Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 35 mm · f/16 · ISO 200 · 1/3 sek
Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 210 mm · f/9 · ISO 64 · 0.8 sek
Jag är i allmänhet inte så förtjust i bilder på staden och dess miljöer men just med ICM-tekniken kan det uppkomma spännande bilder som även jag uppskattar på urbana miljöer. Det är faktiskt riktigt roligt att vandra runt i staden (Uppsala för min del) och ta ICM-bilder. Du behöver hitta något framträdande motiv som abstraktionen som uppkommer kan fungera runt. Jag har gett mig själv ett litet projekt att fotografera kända Uppsalamiljöer med ICM-tekniken. Får se hur det går, kanske blir det ett eget inlägg här i bloggen när jag lyckats fånga en serie bilder som jag gillar. Här under finns ett försök på Uppsala domkyrka och ett från centralstationen…
Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 20 mm · f/22 · ISO 200 · 0.6 sek
Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 21 mm · f/22 · ISO 200 · 0.5 sek
En sak som tog lite tid för mig att lista ut är att jag måste komma in i en ”ICM-känsla” för att få till bilderna på det sätt jag vill och det är svårt att blanda ICM med ”vanligt” fotograferande där jag vill att bilden ska vara i fokus. Det är olika sätt att tänka och se omvärlden under fotograferandet. Ibland är det riktigt skönt att släppa alla regler och endast jobba med att få fram en eterisk bilder, och det är precis detta som ICM fotografering ger mig. Experimentera mycket! Ta en bild titta på kamerans skärm och ändra inställningar, rör kameran på ett annat sätt och prova igen. Försätt på detta sätt tills du får en bild som tilltalar dig. Hur vet du när du fått till en bra bild? Bland de bilder du tagit leta efter en där rörelsen och texturen som bildas känns rätt. Den är helt subjektiv så om du gillar resultatet så är det en bra bild. Vad andra tycker är mindre viktigt, och som skrivit tidigare vissa avskyr den här typen av bilder men vad gör väl det?