Den kaotiska skogen
Fotografera träd och skog är svårt men om du lyckas kan det bli väldigt spännande bilder. En stor utmaning är att skogen ofta är väldigt kaotisk och det saknas tydliga motiv - det finns helt enkelt “för mycket” skog. Av detta skäl har jag under lång tid undvikit att fotografera där. Men på senare tid har jag efter mycket inspiration av den kanadensiska fotografer Adam Gibbs (som frikostigt delar med sig av sina fotoäventyr på YouTube) funnit mig själv allt oftare ute i skogen med kameran. Första gångerna jag vandrade runt i skogen med målet att fotografera kändes det ganska hopplöst. Jag kunde inte hitta något spännande motiv. Allt var ett kaotiskt grenverk. Kanske var det så att den svenska naturen saknade de fantastiska motiv som Adam hittar och fotograferar därborta i Kanada… Nej så är det inte men man behöver ge sig tid och träna ögat att hitta miljöer och kompositioner. Helt klart är att även om YouTube kan inspirera så ger den ingen träning i att hitta bilderna där ute i skogen. Som vanligt behöver du spendera mycket tid och inte bli nedslagen utan sporrad av många misslyckanden. En bra sak är att även de gånger det inte blir några bilder att ta med hem så är en promenad i skogen alltid bra för både kropp och själ. I Japan kallar man det att skogsbada.
Ett sätt att bringa lite ordning till bilden är att leta efter enstaka träd som på något sätt sticker ut, kanske beroende på färg, form, textur, storlek eller hur det är belyst. Att inse detta (kanske självklara) tog sin tid men var en stort genombrott för mig - och med den insikten började jag hitta motiv. En annan sak är att när jag väl hittat en komposition gäller det att ljuset passar, vilket kan betyder många besök innan det blir som jag vill. Av den anledningen är de flesta bilder tagna i närheten av mitt hem eller arbetsplats. Bilderna i det här inlägget är alla tagna under 2021, men utgör annars inte någon självklar bildserie utan varje bild är sin egen. Jag har försökt skriva en kort beskrivning om hur bilden kom till. Kanske hjälper det någon men om inte så får jag åtminstone reda ut mina egna tankar runt bilderna.
En bra plats för intressanta träd är Ekhagen i Kungshamn-Morga naturreservat som ligger 20 minuter utanför Uppsala. Här finns massiva ekar, både levande och döda. Jag åkte hit en dag efter jobbet. Tyvärr var ljuset för starkt och hårt för att jag skulle kunna ta bra bilder på de ensamma ekarna. Istället gick jag in i skogspartierna där jag hittade mjukare ljus i skuggan av träden men tyvärr inte så många motiv. Efter en stund började det bildas mörka moln på himlen så ljuset mjuknande även ute i hagen. Det kanske skulle gå att fotografera de ensamma ekarna trots allt! Jag skynda tillbaka mot ekhagen när jag stötte på det här fallna trädet i en glänta. Instinktivt kände jag att här fanns en bild så jag stannade upp och det blev många bilder från olika vinklar. Efter en stund började det åska så jag var tvungen att skynda mig vilket inte är så bra när jag försöker en hitta en bild. Jag var lite osäker på om jag lyckats fånga bilden som jag hade i mitt huvud men när jag tittade på bilderna i datorn kände jag mig nöjd. Jag tror jag kommer att besöka det här fallna trädet flera gånger både under hösten och på vintern. Men det här är en bild jag känner mig nöjd med och den har fått tagit plats i min portfolio på hemsidan men även blivit utskriven och hängd på väggen. Jag har funnit att gläntor ofta är bra platser att fotografera träd och skog. Några bilder på ekarna ute i hagen blev det inte den här gången.
Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 70 mm · f/11 · ISO 160 · 1/13 sek
Nästa bild tycker jag mycket om samtidigt som den ger mig lite dåligt samvete. Jag jobbade hemma (p.g.a. covid-19 pandemin) men kände mig oinspirerad. Tittade i kalendern och såg att det inte fanns några video-möten inbokade så jag smet ut med kameran… Jag har flera gånger kört förbi ett skogsområde mellan Heby och Sala och sett den mosstäckta marken och de utspridda stenblocken och velat fotografera där. En riktig John Bauer miljö. Stenarna eller flyttblock som de också kallas har en gång i tiden placerats ut av den smältande inlandsisen. När jag kom dit var det mulet och luften kall med snöbyar som kom och gick. Jag vandrade runt och tog bilder. Den här bilden är den första jag tog och också min favorit från några timmars fotograferande den här eftermiddag. Bilden har ett tydligt motiv - stenen och de två trädstammarna. Stammarna känns som ett galler som håller tillbaka stenen (eller det förstenade trollet). Tycker mycket om den måleriska stämningen i den här bilden och det mjuka och lugna ljuset. För att ytterligare “tysta” bilden minskade jag mättnaden på de gröna färgen. Jag tycker bilden har en John Bauer känsla som jag tilltalas av. Min lärdom här är att mulna dagar passar bra för fotografering i skogen.
Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 55 mm · f/9 · ISO 64 · 1 sek
Bilden nedan är en riktigt slumpbild, men som Louis Pasteur en gång sa, slumpen gynnar ett förberett sinne. Jag var ute och gick i skogen med hundarna en morgon innan jobbet. Kameran följer ofta med på dessa promenader utifall jag skulle stöta på en älg eller räv. I det svaga ljuset såg jag en björkstam som stod ut mot den mörka barrskogen i bakgrunden. Jag har gått den här stigen tusentals gånger utan att se den här bilden. Men den här morgonen ber björken mig om att få bli fotograferad. Jag gillar den enkla och melankoliska kompositionen med den ljusa stammen mitt i bilden ensam mot den mörka täta skogen i bakgrunden. Tack vare den höga kontrasten så blir motivet tydligt och lätt att ta till sig. Jag provade många olika beskärningar men fastnade för den nedan där björken är symmetriskt placerad i bildytan. Hoppade alltså över tredjedelsreglen den här gången. Beskärningen ger stabilitet till en för mig illavarslande scen. Bilden pendlar för mig mellan att ge en melankolisk känsla av ensamhet till en positiv känsla av att gå sin egen väg. Jag tycker detta gör den till en stark bild som jag stannar upp vid gång på gång. En slutsats jag kan dra av den här bilden är att om jag hittar något i skogen men hög kontrast så ta en bild av motivet.
Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 460 mm · f/6 · ISO 200 · 1/640 sek
Nästa bild är tagen vid Sevedskvarn som ligger vid Gysinge och är porten till Färnebofjärdens nationalpark. Till skillnad från bilden ovan på björkstammen är den här bilden väldigt planerad. Jag känner väl till platsen och den gamla eken med många hål och intressanta grenar. Så när det efter många sommardagar med sol och värme blev mulet och lite regnigt så åkte jag genast dit. Det mjuka ljuset och diset i luften gjorde att det jag fick en viss separation mellan eken och träden bakom. Jag tänker återvända i höst då ekens löv ändrat färg medan barrträden bakom behåller sin - det kommer att ge en ännu bättre separation. Det kan nog bli bra…kanske, om jag lyckas komma en dag med dimma kanske det kan bli riktigt bra. Vi får se. Bilden har ett tydligt motiv i form av den skrovliga ekstammen och jag beskar bilden så inget av den ljusa himlen kom med. Att stammen dessutom har många knotor och hål tycker jag lyfter bilden. Jag har “trixat” lite mer än vanligt med den här bilden i Photoshop: jag använde Lab-färger för att “dra fram” olika nyanser av grönt i bilden. Därefter minskade jag mättnad i bild för att inte färgerna skulle bli allt för ilskna. Det finns en skylt framför trädet där man kan läsa om vilka djur som kan tänkas bo i det och den klonade jag bort. Till sist använde jag skugga/efterbelys-verktyget för att förstärka skillnaden mellan stammens mörka och ljusa sida.
Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 70 mm · f/6.3 · ISO 1250 · 1/160 sek
Det får bli en bild till med samma typ av komposition som många av de tidigare bilderna - det finns ett ensamt träd som utgör bildens huvudmotiv. Den här bilden tog jag en vårkväll på hundpromenaden. Det som gjorde att jag tog bilden var ljuset. Det kraftiga motljuset gör att det nästan glöder runt stammen och löven. Lövverket på bildens högra sidan tillhör inte eken utan kommer från ett annat träd, men jag tycker att de ser ut att tillhöra eken och stör inte bilden så mycket. Om jag använde ganska mycket photoshop på bilden ovan från Sevedskvarn är det tvärtom med den här bilden - förutom vanlig rå-bearbetning av kontrast och exponering så har endast beskurit bilden. Det är väldigt olika hur mycket Photoshop jag använder på mina bilder.
Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 390 mm · f/6 · ISO 400 · 1/800 sek
På sommaren är Hårsbäcksdalen en intensivt grön djungel som är väl värd att besöka. Längst ner i den 20 meter djupa ravinen flyter Örsundaån. Under hårda höststormar faller många av de gamla träden och eftersom det är ett naturreservat blir de liggande. Detta är säkert bra för djur- och växtliv men gör det svårare att hitta bildkompositioner. Efter att ha strövat omkring en stund hittade jag den här kompositionen som jag tycker mycket väl representerar platsen. Den här bilden är tagen en mulen dag men eftersom bäcken och träden ligger djupt nere i dalen så kommer det lite riktat men mjukt ljus uppe från som jag tycker ger bilden en bra stämning. Jag gjorde ett stort misstag den här turen till Hårsbäcksdalen, jag var klädd i T-shirt och kortbyxor. Det finns horder av mygg i dalen och jag blev tömd en stor del av mitt blod den här eftermiddagen. Vad gör man inte för bilden?
Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 70 mm · f/13 · ISO 64 · 0.8 sek
Du har kanske noterat att i alla bilderna har jag uteslutit himlen och det stämmer. Himlen är ljus och skogen oftast mörk så det uppstår ett problem i att balansera dessa två ytterligheter på ett bra sätt, så det enklaste är helt enkelt att hoppa över himlen i bilderna.