Kapplasse naturreservat
Kapplasse naturreservat på Hållnäs halvön är nog min favoritplats för fotografering längs Upplandskusten. Kapplasse är ett klapperstensfält som består av lösa stenar och karg natur. Det kan vara lite vanskligt att ta sig fram när stenarna är blöta eller ännu värre täckta med is. När lite större vågor kommer in mot land mullrar havet när stenarna lyfts och sedan faller till botten igen när vågen passerat. Det är mäktigt att uppleva detta fenomen. Stenarna med deras texturer, färger och former är fantastiska att fotografera. Helst vill jag vara där en blåsig dag när vågor går höga. Jag tröttnar aldrig att ta bilder med lång exponeringstid när vattnet slår in över klipporna. Detta ger bilderna en målerisk känsla som jag tycker mycket om. Jag uppskattar mest intima bilder där jag undvikit att ta med himlen och fokuserar på en mindre del av landskapet. Jag vet inte hur många sådana bilder jag har tagit, men jag kommer absolut återvända till Kapplasse för fler. Det är en fin upplevelse att stå längst ut på klipporna när vinden tar i och klapperfältet mullrar.
Bilden nedan är tagen den 3 januari 2021 och det var kallt, blåsigt och snöbyar drog hela tiden in från havet - hemskt väder för de flesta aktiviteter men bra för fotografering! Först använde jag exponeringstider för att fånga texturerna i vågorna (cirka 1-2 sekunder) vilket jag brukar tycka bäst om, men efter lite experiment så bestämde jag mig den här gången för mycket längre tider (20-30 sekunder). Jag gillar verkligen vad den längre exponeringen gjorde med bilden. Det skapas en lite overklig stämning. Vågorna ser ut som rök eller dimma som ligger runt stenarna. Ibland var det svårt att komma upp i de exponeringstider jag vill trots gråfilter men i min kamera kan jag sänka ISO under bas ISO (som är 64), priset för detta är sämre dynamiskt omfång med det är inget större problem för en bild som denna.
Tanken jag hade när jag fotograferade var att konvertera bilderna till svartvitt i efterbehandlingen. Men när jag kom hem och öppnade bilderna på datorn gillade jag den naturligt monokroma och blåtonen i bilderna så jag hoppade över göra om bilden till svartvitt. Jag gillade också dramatiken i scenen som jag förstärkte ytterligare genom att göra bilderna mörkare och mer kontrastrika. Det blev ganska många bilder tagna den här januaridagen men de två här ovan är mina favoriter.
Även om de flesta av mina bilder från Kapplasse är intima, där fokus ligger på en liten del av landskapet, händer det att himlen får vara med (men det var länge sedan att fotograferade en klassisk solnedgång vid Kapplasse). Här under är några exempel där himlen fick vara med.
Att använda lång exponeringstid men trots det få bilden underexponerad (vilket hjälps av svagt vinterljus) skapar en bild med dramatisk och måleriskt utseende. Det är också bra att underexponera en del då det är lätt att det vita vågskummet fräter ut vilket inte blir så snyggt. Jag kan inte få nog av den typen av bilder.
Genom att fokusera på en detalj i landskapet så saknas något som ger en skala till bilden och kan fantasin skena iväg; du kanske ser dimhöljda berg, kanske vägen till Mordor, kanske små klippor vid Kapplasse som vågorna slår över eller något annat. Här kommer en sista bild från Kapplasse där solen precis når kanten på klippan och några minuter senare är ljuset borta.
En sak jag har lärt mig när jag fotografera havet är att jag måste experimentera mycket för att hitta rätt exponeringstid, som oftast är olika mellan olika besök då ljusets styrka och vågornas hastighet aldrig är samma. Så det finns inga färdiga recept utan jag behöver prova mig fram för att få till den måleriska känslan jag är ute efter. Det är alltså viktigt att ha en vision i huvudet att jobba mot.
Om du besöker Kapplasse föreslår jag att du också tittar till Sikhjälma som ligger alldeles i närheten (fortsätt bara en kort sträcka längs vägen). Det är lite lättare att ta sig ut till havet vid Sikhjälma och dessutom finns där en liten fyr. Bilden nedan är tagen vid Sikhjälma.