Ugglor i mossen

Uttrycket ”ana ugglor i mossen” är ett så kallat idiomatiskt uttryck (d.v.s innebörden framgår inte av de enskilda ordens betydelse) och betyder att något är på gång och du bör vara på din vakt. Uttrycket låter lite konstigt men har sitt ursprung från ett danskt uttryck från 1600-talet om att det finns”ulve i mosen” (ulve = vargar). Vi svenskar misstolkade ”ulve” för ugglor. Nu tror jag danskarna har tagit vårat uttryck och säger ”ugler i mosen”, men jag är inte helt säker.

I slutet av maj följde jag med på ett ugglesafari ordnat av birdsafarisweden och guiderna Daniel och Simon. Det var en härlig upplevelse eftersom jag aldrig tidigare sett ugglor i det vilda och under den här helgen fick jag se vilda slagugglor, pärlugglor, lappugglor, kattugglor och berguvar.

Ugglor har bra syn och inte minst hörsel. Ögonen är placerade ”framåt” och ugglan kan inte röra dessa utan måste röra hela huvudet (vilket de kan väldigt bra). Även om ugglor har bra syn så kan de lokalisera byten med endast hörseln. Hörselgångarna är riktade åt olika håll och genom att jämföra ljudstyrkan från de två öronen kan ugglan lokalisera bytet. En formidabel jägare!

Första stoppet för dagen var för att ringmärka slaguggleungar. Det visade sig att ugglemamman inte var i boet men väl två ungar. Boet var i detta fall en uppsatt holk. Ungarna plockades försiktigt ut av ringmärkaren och det gav oss fina möljligheter att fotografera dessa. Som namnet antyder så kan slagugglan vara aggressiv så ringmärkaren bar skyddsutrustning inklusive hjälm, men mamma uggla gick inte till anfall den här gången.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 125 · 1/500 sek

Vi misstänkte att mamman till ungarna fanns någonstans i närheten och hade oss under uppsikt. Mycket riktigt så kunde vi efter lite spanande se henne högt upp i en tall i ett skogsbryn inte långt från holken. Där satt hon stilla och titta på oss och lät sig fotograferas.

Vilken härlig start på ugglesafarit, både ungar och vuxen slaguggla på bild! Att säga att jag var extatisk är en underdrift! Efter detta åt vi lunch i skogen och våra uppmärksamma guider hörde en göktyta och mycket riktigt satt en sådan högt upp i ett träd precis bredvid. Även den hamnade på bild. Det är en fågel jag aldrig har hört talas om. Det är en typ av hackspett.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 600 mm · f/14 · ISO 125 · 1/500 sek

Efter detta begav vi oss för att försöka se berguv. Intressant nog fanns berguven högst upp på en byggnad i ett sandtag. Sandtaget var aktivt men det verkade inte störa berguvsfamiljen. Det gick inte att ta någon ”bra” bild på berguven och dess unge på grund av platsen och avståndet. Nedan finns en mycket beskärd bild för att visa boplatsen.

Härnäst begav vi oss till en plats där det guiderna trodde att det fanns ett pärlugglebo. Ett sätt att undersöka om hål högt upp i träd är ett ugglebo är att skrapa lite på trädstammen. Om man gör så sticker de ut huvudet för att se om det kan vara en mård som försöker ta sig till boet. Även denna gång hade våra guider rätt och vi hittade ett pärlugglebo. Bilden nedan visar en ung pärluggla som tittar fram för att se vad som händer nedanför boet.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 1400 · 1/640 sek

Efter att ha checkat in på Färna herrgård så gav vi oss iväg för att försöka se turens höjdpunkt, lappugglan. Vi visste i vilket område den fanns men inte exakt var så gruppen spred ut sig på olika hyggen där ugglan har setts jaga. Efter en stund fick jag ett meddelande att lappugglan fanns på ett annat hygge än det jag satt vid. Vi samlades försiktigt på platsen där ugglan fanns och visst satt den där och spanade eller lyssnade efter byte. Lappugglan är verkligen något extra. Vilken fantastisk fågel. Den sitter stilla och rör endast på huvudet sedan lättar den försiktig och glider helt ljudlöst fram och tar lugnt och stilla en gnagare som snabbt slinker ner i dess mage. Här uppkom problemet för fotografering, nämligen att ugglan jagar i skymningen i svagt ljus. ISO’t måste skruvas upp ordentligt för slutartiden måste vara snabb, och autofokusen fick jobba hårt då ugglan är väl kamouflerad.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 3200 · 1/800 sek

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 550 mm · f/6.3 · ISO 3200 · 1/640 sek

När det blivit för mörkt för fotografering begav vi oss till en närbelägen fågelsjö med en grillplats för att äta. Folieknyten med potatis, grönsaker och fisk smakade fantastiskt efter en lång dag med mycket fotograferande. Innan det mörknade helt kunde vi se en kattuggla jag på ett fält långt bort. För långt bort för fotografering men vi kunde bevittna detta genom en kraftig kikare. När det mörknat satt vi runt elden och lyssnade på alla fågelläten. Otroligt!

Nästa dag gav vi oss iväg för att försöka se fler ugglor. De slaguggleungar som blev ringmärkta dagen innan bodde i en holk men bilden nedan visar hur väl kamouflerad ugglan är i naturliga bon. Det här boet fanns högt upp i ett träd och jag hade aldrig uppmärksammat det utan hjälp av våra guider. Tycker fortfarande när jag tittar på bilden att det kan vara svårt att se den sovande ungen.

Efter att ha tittat på lite andra fåglar, däribland den vackra törnskatan så begav vi oss till den sista stoppet på turen - ringmärkning av kattuggleungar. Mamman kunde vi inte se och det är tydligen vanligt att hon håller sig borta. Ungarna fick var sin ring och blev fotograferade innan de placerades tillbaka in i holken.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 600 mm · f/9 · ISO 1600 · 1/640 sek

Efter detta var vi alla, både ugglor och fotografer (och antagligen guider), trötta och nöjda.

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 600 mm · f/14 · ISO 1600 · 1/640 sek

När jag ser ugglor och inte minst ungar kan jag förstå att ugglor förekommer i mytologin, och inte alltid på ett positivt sätt utan som ett varsel för ond, bråd och död. Att de dessutom är mest aktiva under dygnets mörka timmar och rör sig nästan ljudlöst hjälpte inte deras anseende under vidskepliga tider. Det fanns en tanke under medeltiden att ont fördriver ont och på grund av detta kunde en uppspikad död uggla skydda gården mot onda krafter. Förutom detta har ugglor också kopplats till magi och klokhet - kanske beroende på deras skarpa blick, rörliga huvud och förmåga att se i mörker. Tack och lov så tror jag numera att ugglor ses som något spännande och positivt. De är verkligen fantastiska djur tycker jag.

Kapplasse naturreservat

Mästerfiskaren