Fotografera vårblommor
Vårblommor är underbara vårtecken. De dyker upp som små färgklickar i det fortfarande vintertrötta landskapet. Men att fotografera dem – det är en helt annan historia. Ofta blir jag besviken på resultatet. Bilderna fångar visserligen att blommorna är där, men de säger inte det jag vill säga med bilden. Det blir mer dokumentation än bildkonst, och jag vill skapa något mer.
Härliga vårtecken – men kanske inte bilder som riktigt griper tag i betraktaren. Blommorna är där, men bilden saknar fokus och känsla.
Jag har funderat på varför bilderna inte blir som jag vill. Väldigt ofta ser de likadana ut: många blommor i bild men inget tydligt fokus – vilken blomma ska man egentligen titta på? Bilden känns rörig, med allt möjligt som konkurrerar om uppmärksamheten. Dessutom är de ofta tagna uppifrån, precis som vi ser blommorna när vi går förbi dem på en promenad. Det är kanske inte så konstigt att bilderna inte riktigt griper tag i mig.
Så hur skapar man en blomsterbild som känns mer som ett konstnärligt uttryck än en snabb notering? Först och främst tror jag att ett tydligt motiv gör stor skillnad – en ensam blomma som får ta plats. Sedan handlar det om perspektivet. En bild tagen från blommans nivå, snarare än ovanifrån, blir ofta mycket mer intressant. Att lägga sig ner på marken (utan att trampa sönder resten av blomsterprakten!) ger en helt annan närvaro i bilden.
Genom att isolera en blomma blir motivet tydligt och när bilden tas från marknivå får vi se blomman ur ett oväntat och mer närvarande perspektiv.
Man behöver heller inte alltid fotografera blomman framifrån. Ibland är baksidan eller sidan vackrare eller mer spännande – det oväntade perspektivet kan göra hela skillnaden.
Oväntade vinklar kan ge nytt liv åt det välbekanta. En blomma sedd från sidan, underifrån eller bakifrån kan överraska och fascinera.
Ett annat sätt att lyfta blomman är att gå riktigt nära. Detaljerna som avslöjas då – strukturer, färgskiftningar, former – är ofta förvånande och fascinerande.
En sidovy av blåsippan, med skärpan lagd på blommans centrum ger ett stillsamt och fokuserat uttryck.
En blåsippa fotograferad rakt uppifrån och på nära håll. Genom fokusstapling framträder detaljerna i blommans former och texturer med stor tydlighet.
Närbilder, eller till och med makrobilder, hjälper också till att isolera motivet och skapa lugn i kompositionen och när man kommer nära får man automatiskt ett kort skärpedjup (med en stor bländare, f/4), vilket ger en suddig bakgrund. Det har två fördelar: den störande bakgrunden försvinner, och blomman – bildens huvudperson – får fullt fokus. En hård beskärning kan också skapa intresse i bilden.
En hård beskärning kan skapa dramatik. Det gör inget om några blommor skärs av i bildens kanter – ibland är det det som behövs för att få bilden att kännas.
Så det är min plan för att fotografera blommor: att fotografera färre blommor per bild, men med större eftertanke. Att se dem på nya sätt, ur nya vinklar. Att låta varje blomma få bli ett eget litet konstverk.
Att fotografera genom annan vegetation kan ge bilden en målerisk känsla. Sudda förgrunder skapar djup, mjukhet och en nästan drömsk stämning.
