Ormvråk

Jag har flera gånger fotograferat havsörn, kungsörn och fiskgjuse men aldrig lyckats speciellt bra med ormvråk trots att det är en vanlig rovfågel där jag bor. Så i mitten av September hade jag bokat ett gömsle med målet att fotografera just ormvråk. Gömslet ligger i skogen en bit utanför Sandviken och drivas av Wildnordic. Under sommaren används gömslet för att se björnar men i början av hösten kommer det ormvråkar som vill äta upp sig innan de flyttar vidare söderut.

Fåglarna som kommer till gömslet är vilda så även om jag sitter i gömslet och det finns en mat utplacerad så är det inte säkert att fåglarna dyker upp just denna dag. Även om chanserna är goda så det är en spänd väntan. Fåglar eller inte, att sitta och titta ut på skogen en hel dag är verkligen vilande för sinnet och avstressande och något jag tror många skulle må bra av. Men visst hade det inte dykt om ormvråk hade jag blivit lite besviken.

Även om målet var att få några bra bilder på ormvråk så dyker det upp en väldiga massa olika fåglar och djur. Dom ser inte mig men jag ser dom så det känns som att smygtitta in i deras värld. Det fanns björn i området så med en väldig tur skulle den kunna komma förbi men sådan tur hade jag inte denna gång. Det djur som först visade upp sig först var ett par ekorrar (Sciurus vulgaris) som mumsade solrosfrön väldigt nära gömslet, ibland så nära att mitt objektiv inte kunde fokusera på dem. Ekorrarna var med mig hela dagen.

Dessa två ekorrar besökte mig under hela dagen.

Strax efter att ekorrarna kommit så var det hackspettarnas tur. Som mest satt det tre stycken större hackspettar (Dendrocopos major) på träd runt om kring gömslet. Med sina kraftiga klor kan de sätta sig på trädens stammar och hacka efter mat, även om de ibland också tog för sig av solrosfrön men då i kamp med ekorrarna.

Tre stycken större hackspettar höll till runt gömslet under hela dagen

Det kom också en väldig massa småfåglar som mumsade på fröna som var utlagda på lite lika platser runt gömslet. Här hade jag lite tur och en tofsmes (Lophophanes cristatus) visade sig vilket är en annan fågel som gäckat mig en tid men nu fick jag några på bild! Tofsmesar är inte så lätta att ta på bilder på då de är små, snabba och sitter nästan aldrig stilla. En lite större fågel som lät sig väl smaka av den utlagda maten är Nötskrikan (Garrulus glandarius). Nötskrikan till hör familjen kråkfåglar och enligt mig nog den vackraste i den gruppen (åtminstone av de som finns i Sverige). Andra fåglar som visade upp sig var bofink, några unga domherrar (Pyrrhula pyrrhula), nötväcka (Sitta europaea) och en del annat som blåmes (Cyanistes caeruleus), svartmes (Periparus ater) och talgoxe (Parus major). Några av dessa syns på bild nedan.

En bladning av de skogsfåglar som kom och besökte gömslet under dagen

Efter några timmars fotograferande kände jag att de var dags för kaffe. Precis när kaffet var upphällt så dök den första ormvråken (Buteo buteo) upp. Den satt på en gren en bit bort och tittade och tittade. Det tog en ganska lång stund innan den tog mod till sig och flög ner till åteln och började äta. Jag tycker att det är ett ganska märkligt beteende hos många rovfåglar att de är så skygga (trots att många andra fåglar äter med god aptit), men när de väl börjar äta så stannar de på marken ganska länge utan att till synes störas av omgivningen. Under resten dagen kom ormvråken till och från ända tills det skymde och jag avslutade fotograferingen. Som mest hade jag tre ormvråkar samtidigt. Två hade mörk teckning medan den tredje hade en ljus fjäderdräkt. Att det fanns så stor variation i teckning bland ormvråkarna visste jag inte.

Ormvräk med mörk eller ljus teckning

Så när jag summerade denna sittning i gömslet känner jag mig mycket nöjd. Fick se en hel del skogsfåglar (och ekorrar) på nära håll och dessutom fick jag äntligen några bilder som jag tycker om på ormvråk. Dessutom fick jag mina första bilder på tofsmes. Man kan tycka olika om att mata fram djur för att kunna ta bilder på dem. Jag har inga problem med detta utan tror snarare att det kan vara bra då det ger oss en fantastisk möjlighet att se olika djur på nära håll vilket kan stimulera intresset för naturen och miljön vi lever i. Under kalla vintermånader kan det till och med vara livsviktig för vissa arter att få tillgång till (giftfri) mat för att klara vintern.